Text och bilder : Lars G Petersson
Igår (2022-02-13) blev det en vandring runt Stensö.
Som fågelskådare blir vi glada när vi går genom fårhagen, där Kalmar kommun i höst/vinter gjort en mycket välbehövlig röjning av de gamla betesmarkerna.
I skriften ”Fåglar kring Kalmar” 1951 skriver Gösta Christiansson om ”Småfågelliv på Stensö” där han bl.a nämner den hökfärgade sångaren (numera högsångare) såhär.
”Han är den märkvärdigaste och sällsyntaste av dem alla – Stensö klenod och dyrgrip. ”
Det område som nu röjts användes liksom övriga delar av området som betesmark både för kor och får av Skälby gård ända fram till omkring 1960 då gårdens siste arrendator gick bort och all mark övergick till andra ändamål av ägaren Kalmar kommun.
Stensöhalvön började förbuskas och har med åren blivit helt olämplig som häckningsplats för småfåglar som höksångare, törnskata, törnsångare, ärtsångare, grå flugsnappare och många andra arter.
Återgår jag till höksångaren kan man tydligt notera i två inventeringar av arten i Kalmar kommun, gjorda 1987 och 1997 då det på fyra respektive fem lokaler fanns 19-25 par. Dessa lokaler var då aktiva betesmarker, men nu år 2022 mer eller mindre helt utan bete och helt oframkomliga och slutna buskmarker. Med andra ord, inga höksångare. Tyvärr vet vi att just höksångare är en art på tillbakagång på flera ställen i sydöstra Sverige. Vi vet kanske inte allt om vad detta beror på, men vi vet att betesmarker fått växa igen i stora delar av utbredningsområdet, vilket utan tvivel har en stor del av försvinnandet att göra.
Vad det gäller Stensö säger jag till sist. Bra jobbat Kalmar kommun!
Vi fågelskådare ser fram mot nya vårar med småfågel- och insektsliv i markerna på Stensö.